Tyguppdatering: vad vi använder i våra rullstolar och vad vi testar härnäst
Klädseln får sällan någon uppmärksamhet förrän något går fel. En söm som ger vika efter två år, ett tyg som bleks av solen, en yta som aldrig riktigt blir ren efter en spilld kopp kaffe – då börjar man undra vad det egentligen är för material i kudden man sitter på åtta timmar om dagen. Därför tyckte vi att det var värt att skriva ner det ordentligt: vad tygstandarderna faktiskt kräver, vad vi använder i dag och vad vi testar som ersättare.
Därför är rullstolstyg inte vilket tyg som helst
En soffkudde och ett rullstolssäte ser ut att vara lika, men de lever helt olika liv. Ett rullstolssäte används varje dag i flera år, ofta av någon som inte lätt kan byta ställning för att avlasta trycket. Det torkas av med desinfektionsmedel, ibland flera gånger om dagen inom vården. Det står i direkt solljus genom en bilruta eller på en veranda mot söder. Och om något går fel – en brand, en kollision, ett fall – är sätet inte längre en möbel utan en del av säkerhetsutrustningen.
Därför förväntas klädsel för hjälpmedel uppfylla högre krav än möbeltyg för hemmet, även om de två kan se likadana ut på ett provkort. Flera standarder gäller, och det är värt att förstå vad var och en egentligen kontrollerar.
Brandsäkerhet. Stoppade möbler i Europa testas i allmänhet enligt EN 1021-1 och EN 1021-2, som kontrollerar hur ett tyg och dess stoppning reagerar på en glödande cigarett och på en liten öppen låga. Tanken är inte att tyget inte alls ska brinna – nästan inget är brandsäkert – utan att det inte ska ta eld lätt av en vardaglig glöd eller en tappad tändsticka, och inte ge snabbt spridande lågor om det ändå fattar eld. För en stol som man inte snabbt kan ta sig ur är detta viktigare än för en soffa i vardagsrummet.
Nötningsbeständighet. Den mäts med det så kallade Martindale-testet, där ett tygprov gnids mot en slipande yta i åttaformade rörelser, om och om igen, tills det syns att tyget slitits igenom. Resultaten anges i antal skav – tiotusentals varv för ett tyg avsett för lätt hemmabruk och ofta långt över 100 000 för tyg som klassas för tung kontors- eller sjukvårdsmiljö. Ett rullstolssäte, som man sitter och rör sig mot varje dag i flera år, måste ligga i den övre delen av den skalan.
Färgäkthet. Tyget testas också för hur väl färgen håller – både mot gnidning (EN ISO 105-X12) och mot ljus (EN ISO 105-B02). Ett tyg som ser bra ut i butiken men blir flammigt grått efter en sommar vid ett fönster fyller inte sin funktion, och färgäkthetstesterna fångar upp det innan tyget någonsin når en kund.
Rengörbarhet och hydrolysbeständighet. Eftersom rullstolsklädsel desinfekteras
mycket oftare än hushållsmöbler måste beläggningen på tyget – ofta ett lager PU (polyuretan) – tåla upprepad kontakt med rengöringsmedel och fukt utan att brytas ned. Här kommer hydrolysbeständigheten in: med tiden kan fukt och kemikalier göra att en PU-beläggning blir kladdig, spricker eller flagnar. Ett tyg som sviker på det här sättet, tyst och månader eller år efter köpet, hör till de vanligaste klagomålen i hjälpmedelsvärlden – och är svårt att förutse bara genom att titta på ett prov.
Biokompatibilitet. Eftersom tyget ligger i ständig hudkontakt förväntas det också – ofta bedömt enligt det bredare ramverket EN ISO 10993 för medicintekniska produkter – att det inte irriterar huden och inte innehåller ämnen som inte ska finnas där. Detta hänger ihop med det bredare regelverk som våra stolar omfattas av som medicintekniska produkter i klass I enligt MDR 2017/745.
Söm- och konstruktionsstyrka. Slutligen arbetar tyget inte ensamt – det är bara så bra som sömmarna som håller fast det vid stommen. Sömhållfasthetstester kontrollerar att klädseln inte spricker under den upprepade belastning och förskjutning som ett säte utsätts för under år av daglig användning.
Inget av detta kan en kund kontrollera genom att känna på ett prov i en butik. Det är den osynliga delen av beslutet, och just därför tycker vi att det är värt att förklara i stället för att förvänta oss att folk litar på oss rakt av.
Tyget vi har använt i många år
Med det sammanhanget kan vi berätta hur det ligger till med vårt eget tyg. Den chenilleliknande klädseln som vi använt i många år klarade kraven ovan när den först godkändes för rullstolsbruk, och den har hållit sig bra sedan dess – lätt att torka av, tålig mot det dagliga slitage ett sådant säte utsätts för, och den känns inte som ett ”medicinskt” tyg, vilket betyder mer för människor än man kanske tror.
Problemet är inte tygets egenskaper utan tillgången. Vår huvudfärg läggs ned av vävaren som tillverkar den, och det kan vi inte göra något åt. Just nu har vi fortfarande lager av rött och blått, och de levereras på stolar tills de tar slut. Men när de är slut är det slut för det här tyget – och därför har vi de senaste månaderna testat vad som kommer härnäst.
Vi testar ett nytt grått tyg
Tyget som just nu är under prov har en helt annan konstruktion – en tätare, mer teknisk vävning som ligger närmare ett prestandatextil än den mjuka chenille vi är vana vid. På pappret ser det ut som en stark kandidat: bra nötningsvärden, en beläggning gjord för upprepad rengöring och en yta som känns tåligare, vilket passar den terräng som de här stolarna faktiskt kör i.
Men specifikationer på papper berättar bara en del av historien, och därför sitter tyget på riktiga teststolar i stället för att bara ligga i en provbok. Vi följer hur det beter sig i verklig daglig användning – hur det slits där stommen böjs, hur det tål upprepad avtorkning, om färgen håller efter veckor utomhus. Ett tyg kan klara alla labbtester och ändå göra besviken i praktiken om vävningen hakar i kläderna eller beläggningen känns fel under handen. Hittills är de första tecknen goda. Men vi tar hellre en säsong extra för att vara säkra än byter ett centralt material och får höra om ett problem från en kund i stället för från en teststol.
Vi söker en andra färg
När den gamla färgen försvinner förlorar vi också det val som följde med den – ett tag har rött och blått i praktiken varit de enda alternativen kvar i lager, och när de tar slut är ett enda grått inte mycket till färgutbud. Därför har vi, vid sidan av testet av det gråa tyget, gått igenom en komplett provbok från leverantören för att hitta en andra färg att ha bredvid det: neutrala toner, blått, grönt och några varmare nyanser som orange, alla från tyger som uppfyller samma krav som beskrivits ovan.
Inget är bestämt ännu. Det här är verkligen det skede då åsikter är till nytta – om det finns en färg ni hoppas att vi väljer, eller en ni helst ser att vi undviker, är det nu det faktiskt kan påverka utfallet.
Ett experiment vid sidan av: kuddar helt i PU-läder
Vid sidan av sökandet efter tyg har vi också byggt en uppsättning kuddar helt i det PU-läder som vi normalt bara använder på sidopanelerna, i stället för att blanda det med tyg på de stora sittytorna. Det ger ett annat utseende – en helsvart stol med en renare, mer industriell känsla – och en praktisk skillnad: PU-läder torkas av ännu snabbare än de vävda tygerna ovan, eftersom det inte finns någon väv som fångar smuts eller fukt.
Det är inte ett standardval ännu, och vi lovar inte att det blir det. Men de första intrycken från testerna har varit så goda att det är värt att nämna här i stället för att tyst lägga det åt sidan.
Så här ligger det till just nu
För att vara tydliga: ingenting ändras på din stol i dag. Har du redan en av våra med det nuvarande tyget förblir den precis som den är, och vi fortsätter leverera rött och blått så länge lagret räcker. Det här inlägget handlar om att vara öppna medan ett beslut fortfarande fattas, i stället för att meddela en förändring i efterhand.
Har du en åsikt om det nya gråa tyget, de färgalternativ vi väger mellan eller utseendet med helt läder – berätta. Det här är ett av få beslut i en sådan här produkt där en kunds åsikt fortfarande kan påverka utfallet innan allt är låst.
Översättningen har gjorts med hjälp av AI.
Kommentarer